tisdag 18 juli 2017

Våndor inför Cyklevasan


Nu står den körklar igen, min hardtail eller helstel som den numera är. Andreas har mekat på ny kassett och kedja och luftat bromsarna. Den har fått Racing Ralph 2.25 på framhjulet och Thunder Burt 2.1 på bakhjulet, än så länge med slang men det ska poppas till slanglöst senare. Lätt och fin är den! Jag önskar mig dock ett nytt styre, det som sitter på nu är ett riser-styre som jag har vinklat bakåt om ni förstår hur jag menar.

Nu får jag väl ta och köra in mig på den cykeln lite för jag tänker mig att jag ska köra den på Cykelvasan. Jag måste erkänna att jag undrar lite hur det kommer att gå på CV... Jag har anmält mig i tävlingsklass eftersom jag kvalat in med min tid från 2015års CV. När jag nu tittar på seedingtiderna baserat på de långlopp som jag kört i år så är jag inte tillräckligt snabb. Nu beror det väl iochförsig på att det är ovanligt snabba segrarinnor i dessa lopp i år, men det innebär ju att de övriga tjejer som kvalar in i CV:s tävlingsklass är riktigt snabba. Det kommer att gå undan i damstarten! Ja, där är en sak till som "oroar" mig - hur i hela världen ska jag hänga med i starten?? Risken är överhängande att jag blir frånåkt redan i startbacken och sen är det tufft att komma ikapp någon. Vojne, vojne 🙈

En målgångstid är svår att sätta eftersom jag tidigare bara kört i motionsleden och då finns det alltid folk att åka med. Nu när det är damstart är vi inte så många och jag kommer förmodligen inte att hamna i någon klunga, 39 anmälda än så länge. Riktigt coolt att stå i samma startfålla som norska Gunn-Rita iallafall!!

Nåja, jag har ju några veckor på mig att bli snabb! Vi börjar med en vilodag 😁
//Y

måndag 17 juli 2017

Engelbrektsturen på söndag

Idag är det måndag och vi går in i en vecka som ska avslutas med ett långlopp. På söndag är det Engelbrektsturen uppe i Norberg.

Banvallen från lördagens distans
Måste erkänna att jag känner mig helt kass, krasslig trött och omotiverad. Nej så långt ska vi inte gå jag är inte omotiverad men jag måste se till att vila ut den här tröttheten. I lördags körde vi motvindsdistans på mountainbike här hemma och av någon anledning tog den mycket hårdare på mig än förväntat. När vi hade dryga milen kvar till dörren var jag helt pasé, trött som ett helt ålderdomshem och med ben som telefonstolpar. Som tur är så har vi ju några dagar kvar till start och jag tänker då vila allt jag kan. Kruxet är ju bara att man vill ju samtidigt träna, ska ta och räkna lite på den ekvationen...

//Nilsson

måndag 10 juli 2017

RaceReport Mörksuggan 2017

I startfållan stod jag redo med en kropp som kändes bra och utvilad från Ränneslättsturen veckan innan. På minussidan fanns endast två saker, det var astmaväder för mig men jag tyckte inte att jag besvärades under loppet, endast efteråt när strupen knöt sig i målfållan. Det andra var att jag körde sönder min bakväxel kvällen innan, fick det att fungera ok och det höll under tävlingen men det blev så att jag fick trycka två gånger för en växel om ni förstår. Inget som var annat än störigt.

Starten gick och jag kom iväg hyfsat, brukar gå sämre. Efter ca 300m eller så blev det tvärnit, första kraschen. Två cyklister hade gått ihop i det accelererande startfältet, sånt där kan gå riktigt illa när det trycker på bakifrån med 1000+ åkare. Därefter gasades det på genom centrum och upp mot vidablick. Här hade jag bestämt mig för att gå på hårt men inte bränna allt krutet. Detta för att ha krafter kvar att gå med över krönet när det efter den korta stigsnutten sedan går utför på grusvägar. Den missen gjorde jag förra året, då jag kom upp till vidablick med brända ben och inte orkade åka med utför.

I år lyckades det bra, jag spikade mig fast i en grupp som jagade bra i 60-65km/h på ovan nämnda grusväg. Jag körde ett mycket bra lopp så länge det höll, dvs till ungefär 35km. Där tappade jag gruppen och blev i stort sett helt ensam under de kommande 20 kilometer. Jag hade alltså kört med en grupp som skapat en gigantisk lucka, bra betyg för mig och min form. Så här i efterhand så inser jag att istället för att kämpa och kriga ensam där efter så skulle jag bara saktat in och återhämtat mig i väntan på att nästa tåg kom. Vad som istället hände var så klart att jag var för sliten för att orka gå med när nästa tåg kom. Ungefär sådär höll det på, åkte lite jojjo mellan grupper av cyklister när jag piggnade till osv…

Ensam är inte stark!


Men man hamnar på bild lätt.
Å ena sidan är jag nöjd över att jag kände att formen var bra och att jag lyckades gå med åkare som jag tidigare inte ens sett skymten av, å andra sidan är det ju skit att man är så klen att det inte höll hela vägen. I stort tyckte jag att jag gjorde ett bra lopp, man måste försöka lite, annars har man ju inte en aning om vad man är kapabel till.
Om man ska prestera bra på långlopp är det klokt att köra taktiskt och om man ska köra taktiskt är det mycket klokt att ha koll på den egna prestationsförmågan. Något jag håller på att lära mig den hårda vägen dvs under tävling, men det är nog bästa sättet vad jag vet…


Pulsen var hög och jämn under loppet och jag höll väl hela vägen kan man säga, lyckades pressa mig bra trotts att jag blev ensam och fick den högsta pulsen under de sista kilometrarna. Högsta pulstoppen under loppet var i sprinten på målrakan men det betalade sig.
Höjdprofil för Mörksuggejakten

Medelpuls 91%, Maxpuls 97%, Jag körde i mål på tiden 2:54.27. I det urstarka startfältet gav det en medioker 47 plats i H40.

Ett par bilder från målområdet.
Ulf, kul att se dig på cykel!
Eftersnack med Petrus, verkligen trevligt att ses. Du är urstark!





Dax att ladda om!
Alla bilder på mig är tagna av Eva Önnemar på mtbfoto.se Tusen tack för riktigt fina bilder!
//Nilsson


Yvonne:




Dagen innan loppet köpte jag ett par nya cykelskor. Jag skruvade på klossar och testade dem en kort sväng på kvällen. Kanske dumt att köra med ett par helt nya skor men jag chansade på att det skulle gå bra. Det gjorde det också, förutom att jag hade lite svårt att klicka i pedalerna vilket ställde till det tidigt i starten av loppet. Det blev stopp framför mig i den lilla grässlänten och det blev till att springa upp, när jag skulle på cykeln igen fick jag inte i skorna i pedalerna - haha, snacka om stressande!

Starten på Mörksuggejakten är helt kaotisk, alla startar samtidigt och det blir som sagt direkt stopp på gräset, sedan stopp igen några hundra meter ut på asfalten, krascher och folk som hetsar om till höger och vänster. Glöm allt som står i PM:et från loppet om "lugn masterstart" och "omkörningar förbjudet"... De första cyklisterna i startled 1 har säkert en helt annan upplevelse.

Väl framme vid den långa startbacken upp till Vida Blick saktas farten in för det är tjockt med cyklister som ska fram, vi står nästan stilla innan vi kan börja tugga upp. Uppför backen är det inga problem att hålla sitt eget tempo, bara att hitta en lämplig takt och jobba på.

In på första stigpartiet står det stilla igen och sedan rullar det sakta framåt. När vi kommer till en spång är det en lång kö med gående cyklister - så himla frustrerande och tråkigt! Bättre blir det sedan ute på grusvägarna och resten av loppet flyter det på bra.

Jag hamnade i ett bra tåg med några tjejer i på grusvägarna i början. Tyvärr går det inte att se på nummerlapparna vilken klass man tillhör. Vid ungefär 20km kom jag ikapp Linda och hon hakade på samma tåg. Vi körde tillsammans ganska länge, ett tag var vi fyra tjejer som höll ihop - kul!!

Något positivt med att köra tillsammans med motionsklassen är att de flesta killar/herrar/gubbar är schyssta och har inget emot att ligga först och dra på grusvägarna, hade tillochmed en som kom upp jämsides och frågade "Ska du med?"

Mörksuggans stigar är superfina och min heldämpade cykel funkade kanon. Tycker att jag hade mycket bättre flyt i terrängen än förra året när jag körde hardtail. Däremot var den väl inte till någon fördel i de långa brant stigningarna 😁

Dagen innan loppet körde jag och Andreas en testsväng på den sista milen av banan. Det kändes jättebra när jag kom till den delen under loppet, då var det bara att köra på och ge allt för jag visste precis vad som väntade.

I mål spurtade jag på tiden 3:32:48 och återigen sist i min klass, D40. Alla resultat finns att hitta här!

Eftersnack med en sockertoppad Ulrika :)


//Y

onsdag 5 juli 2017

Ränneslättsturen 2017 RaceReport

Vi var på plats i Eksjö redan på fredag eftermiddag och hade en lugn dag i husbilen medan regnet vräkte ner utanför. På kvällen hamnade vi efter lite rekande på stadshotellet där vi åt riktigt gott. Lördagen bjöd på en ordentlig skur på förmiddagen men i övrigt uppehåll och vi rullade bort till området med några av Ränneslättsturens A- och B-spår. Stigarna var superfina! Det är otroligt vad bra den här banan klarar allt regn. Vi testade fyra ställen med spårval, alltid bra att ha lite koll på vad som väntar. Jag bestämde vilka spår jag skulle välja, tre lätta och ett svårt. Lite lunch på det och prick klockan 15 öppnade nummerlappsutdelningen. På kvällen blev det laddpizza på Via Venetto.



Start klockan 11. Ränneslättsturen har ingen startbacke, vilket gör att det går ruskigt fort i starten. Jag hängde på Ulrikas hjul ett tag men fick släppa när jag inte orkade längre. Det här loppet har ingen egen start för damklasserna så i all trängsel hade jag ingen aning om vart de andra damerna var. I och för sig ligger jag inte på en sån nivå att jag kan köra med någon taktisk cykling under loppen, jag kör mitt eget race och kör så hårt jag orkar helt enkelt. Såklart är det roligare när man har lite koll på varandra och lite extra har man kanske att ge om det är någon tjej nära framför eller bakom. Motionärerna startade några minuter efter tävlingsklasserna och de snabbaste var snart ikapp mig. Eftersom första "loopen" är snabb och lättåk med breda skogsvägar var det inga problem med omkörningar och det här upplägget gjorde också att jag hamnade ganska snabbt med de som körde i min takt. När det sedan blev mer stigcykling var det inte speciellt många omkörningar och de som ville om var tydliga med att säga till och välja bra ställen att cykla förbi.

En bit innan det första A- och B-spåret kom jag ikapp Linda. De här spårvalen hade vi inte titta på dagen innan, men som jag kom ihåg det från förra året skulle det vara en brant nerförsbacken med ett litet drop i början. Jag valde det svåra spåret, Linda tog det lätta. Det visade sig att jag hade helt fel, det här var en väldigt brant uppförsbacke. I med en lätt växel och tugga upp. Som tur var var vi bara tre cyklister i backen så det gick fint att cykla upp.

När spåren gick ihop igen såg jag inte till Linda, visste inte om hon var för eller efter mig. Efter en stund kom två killar som kört om mig tidigare om mig igen och jag förstod att de hade kört det lätta spåret och att det då tagit längre tid.

Resten av banan flöt på fint, det var grymt jobbigt men jag hade riktigt kul! Folk var glada och trevliga i spåret och Ränneslättsturens stigar är verkligen jättefina. De sista 5km tryckte jag på allt vad jag orkade och körde om och ifrån några herrar som hängde med huvudet och fick någon med mig bakom. Kollade klockan och gasade i mål en minut snabbare än 2015 - tjoohooo! 3:58:09 blev sluttiden och det gav en jumboplats i Damer40.

Sista rycket innan målgång!
Foto: Henrik Öijer


Foto: Lina Andersson






Eftersnack med Linda
Andreas lopp rullade på kanonbra. Han kom iväg bra i starten och hade ett fint flyt genom hela loppet. Inget krångel med astma eller punkteringar. I slutet gjorde han några taktiskt kloka drag i två uppförsbackar och plockade några placeringar i H40 som sedan höll in i mål. Han korsade mållinjen på tiden 3:17:44 och placerade sig som 35e man i sin klass.

Eftersnack med Jimmy.
Foto: Lina Andersson


Vi tackar Eksjö CK för ett riktigt bra arrangemang!

//Y

söndag 25 juni 2017

Nya prylar och konstig ovana

Hoppas att ni alla haft en trevlig midsommarhelg! Det har vi :)



Igår cyklade vi till Berget och gav järnet i några olika backar upp och ner ett par gånger. Idag var tanken att vi skulle köra distans men förmiddagens ösregn och hela dagens kulingvindar satte stopp för det. Istället gjorde vi som många andra och stack iväg till köpcentrat för att fixa lite grejer, bland annat en radio till husbilen. Träffade på en cyklistbekant som också skippat sin tänkta cykling för dagen. Lite mat och kaffe här hemma efter shoppingen, sen drog sig Andreas ner i källaren och rullade två timmar monark. Jag tänker mig nån sorts cykling imorgon istället...

Om en vecka går Ränneslättsturen i Eksjö så kommande vecka kommer att innehålla lite mer vila än vanligt. Förra året bröt jag efter halva loppet, hoppas på bättre lycka denna gång! Andreas hoppas på bättre lycka än årets Lida Loop där han fick slita sig i mål efter några punkteringar. Lite orolig är han nu för det nya däcket vill inte hålla tätt... men det ska säkert ordna sig. Själv har jag ny kassett och kedja på min cykel, de gamla var utslitna och växlarna hoppade, speciellt vid rejäla fartökningar vilket var väldigt irriterande. Nya hjul skaffade jag precis innan Lida Loop så nu funkar allt felfritt! Allt förutom att jag upptäckt en konstig ovana hos mig själv. Jag har börjat hålla vänster hand längre ut på styret än höger hand och det verkar ju inte helt bra att cykla på det viset.

foto: Henrik Öijer





foto: Happyride.se
Nu ska vi snart avrunda kvällen med ett avsnitt av Morden i Midsomer och ladda för en ny arbetsvecka.
//Y

fredag 16 juni 2017

Backintervaller

Glest mellan uppdateringarna här i bloggen, men idag bjuder jag på ett kort inlägg :)

Vi har väl gått lite på sparlåga sedan Lida Loop. Rullade ur benen en timme på monarken i måndags, vilade i tisdags. Onsdag körde vi en kort landsvägssväng på futtiga 53minuter, jag gjorde några ordentliga ryck i backarna, Yvonne körde lite mer jämnhårt hela vägen. Igår vila och idag hade vi bestämt med en klubbkompis att köra backintervaller på berget.

Det blåste rätt bra (nähä!!) när vi stack iväg och snart började det regna. Det vräkte på rätt så rejält men slutade när vi kom in i skogen. Vi visade Jimmy två bra intervallvarv vi brukar köra. Vi har ju inte så långa backar här så det gäller att hitta och "bygga ihop" en så bra stigning som möjligt. Brantheten är det däremot inget att klaga på och vi skrapade ihop lite över 420 höjdmeter.

Jimmy krigar uppför "Skriken"



//Nilsson

måndag 12 juni 2017

RaceReport Lida Loop 2017

Foto: Daniel Johnson
På förmiddagen i fredags svängde vi ut husbilen på 111:an och tog sikte norrut mot Lida Friluftsgård. Resan dit flöt på fint med några stopp för mat och toabesök och vi var på plats i bra tid på eftermiddagen. Vi hade en lugn och mysig kväll, skönt att vara på plats i så god tid. Verkligen lyxigt att slippa bo på hotell och släpa prylar och cyklar fram och tillbaka!

På lördagen stack vi ut och rullade en timme och testade en del av partiet som kallas "diagonalen" på loop2.

Yvonne:
Herrarna i tävlingsklass startade klockan 11:00 och Damerna 8min efter, sedan var det 15min till motionärernas start. Det var rättså många damer, 45 totalt i tävlingsklasserna. Roligt att stå tillsammans i en egen startfålla.

Starten gick och det var bara till att bita i uppför startbacken som är ruskigt tuff, men kort. Jag är ju inte så snabbstartad och hamnade långt bak i fältet. Några tjejer framför hoppade av cykeln vilket gjorde det ännu jobbigare att ta sig upp när jag fick svänga ut och runt dem, men upp kom jag!

Ut på grusvägen blev vi några stycken som körde tillsammans. Det var jag, två andra i D40 (Anja Kullberg och Monica Evaldsson) och Linda i D30. Roligt och verkligen bra att ha folk att åka med på de lättkörda partierna på första loopen. Ensam har jag svårt att hålla farten uppe på grusvägarna. Jag gick in först på en stig och fick en liten lucka bakåt, men tänkte att det var ju kanske helt onödigt för jag har ju nytta av de andra på grusvägarna sen... De kom snart ikapp och Linda sa "Du är stark på stigarna, häng på mig och gå in först på nästa stig."

Foto: happyride.se


Mot slutet av första loopen kommer ett parti med hällar och rötter. Jag och Andreas hade testkört där dagen innan och då tycket jag att det gick skitbra, nu kändes det inte alls lika bra. Monica seglade iväg och Anja fick också ett litet försprång, in för varvning var jag ensam. Passerade Teknisk zon och där stod Andreas och hade punkat.

Foto: happyride.se
Ut på andra loopen kommer man ganska snart in på "diagonalen" igen och där finns det ökända surhålet som nu var helt torrt men ändå klurigt att cykla. Det hade vi inte lyckats hitta när vi rekade banan, så jag var lite tveksam till hur jag skulle göra där. Jag chansade på att inte kliva av utan rullade ner och tryckte till uppför, det gick hur bra som helst :) Däremot klantade jag till det några meter efter det och fick hoppa av och springa en liten bit.

Ganska tidigt på andra loopen började de snabbaste motionärerna komma ikapp och ville komma om, samtidigt som jag också kom ikapp en del herrar. Jag blev omkörd av ganska många personer och ofta kom de när det var tekniskt och stökigt och jag blev lite irriterad när de ville om direkt. Tycker inte alls att det var något bra upplägg att ha starterna på det viset. Jag hamnade liksom i kläm från båda hållen - blev sinkad av de långsammaste tävlingsherrarna och stressad av de snabba motionärerna, samtidigt som jag ju sinkade dem. Jag tappade motivationen lite när jag kände att jag bara var i vägen på stigarna.

Efter ett tag hörde jag en bekant röst bakom mig, Andreas hade efter mycket om och men fixat punkan och kommit ikapp mig. Han swischade förbi och försvann iväg. Jag hade sällskap av några tjejer en bit, tror att det var en D50 och en Sport, men de drog också ifrån så småningom. På loop3 tror jag inte att jag såg till någon annan tjej förrän precis i slutet när jag kom ikapp Monica i min klass. Nånstans längs banan hittade jag Andreas som punkterat igen och han ville låna min pump. Jag stannade för jag trodde han menade skumpatronen jag har fasttejpad på sadelstolpen och började slita loss den, men det var ju den vanliga pumpen han ville ha. "Kasta hit den bara" sa han och det gjorde jag - rakt på en killes bakhjul... pinsamt. Jag ber verkligen tusen gånger om ursäkt för det!! Andreas lyckades iallafall få i tillräckligt med luft för att ta sig ikapp mig igen och vidare in i mål.

Jag gick i mål som 5a av 6 i D40 på tiden 3:24:33. Totalt kom jag på 40e plats av 68 tjejer som startade (tävling+motion) 7 av dem bröt loppet. Alla resultat finns här.


Andreas:
Jag måste säga att jag veckan innan Lida Loop kände mig i bra form och att benen var i bra skick. Flera gånger tänkte jag att måtte den känslan hålla i sig. Om vi hoppar fram till timmarna innan start så var det precis som vanligt, lite nervöst och mycket vimsigt. Har ingen aning om varför det alltid blir så hos Nilsson & Östman men det hör tydligen till.

Starten gick och uppför skidbacken hängde jag med ganska bra, där efter var jag tokslut en stund och försökte att bara överleva och inte tappa för myckte på de snabba grusgångarna. Efter ca 10min började jag komma tillbaka lite, antar eller snarare hoppas att så känner nog ganska många i början av ett långlopp med den typen av start (Ouppvärmd och gasen i botten upp för en brant skidbacke med ett ännu brantare avslut).

Där efter körde jag riktigt bra och började ta mig upp lite i fältet. Kroppen kändes som tidigare i veckan stark och jag hade ingen känning av min astma. Först lite lättare singletrack och sedan in på sista delen av loop 1som är lite mer teknisk. Tror att det är ena änden av det som kallas diagonalen. Fortsatte att köra hårt och avancerade bra, jag började känna att detta blir en bra dag. PPFFFFFFfffff…
Bilden säger precis allt #facepalm
Foto: happyride.se
Foto: happyride.se

Ca 1km innan varvning kör jag igenom ett utav många stenpartier och där satte jag bakhjulet på en  vass sten som skar upp bakhjulet. Här blir mitt minne lite dimmigt men jag provade med allt, jag hade med mig 2st co2 patroner men geggan lyckades ju inte täta det stora hålet, inte heller skumpatronen. Höll på länge, när de flesta av damstarten passerat mig gick jag bort till en åskådare och fick låna en pump. Vi fick i hjälpligt med luft och lite tätt så att jag lyckades smårulla ner till teknisk zon. Anledningen till att jag inte hade slang med mig är mina fälgar, Roval control SL. Så tajta att det är näst intill omöjligt att kränga på eller av ett däck.

Jag hittade ett gäng snälla grabbar som försökte med allt, till och med en såndär samuraj-lagning (ungefär som man lagar bildäck). Vi trodde efter ett jäkla jobbande att nu ska det nog täta sig så jag testade genom att köra ner om varvningen och få en varvtid för loop 1. När jag åter var uppe vid teknisk zon var däcket tomt igen. Som alla förstår så hade jag liksom slutat stressa för ungefär 26 minuter sedan så jag sa till grabbarna att jag sticker ner till husbilen och hämtar mig en slang.

Blablabla osv osv, tillslut kom jag i alla fall iväg men det var ju kört med racet så att säga och jag såg det istället som ett utmärkt tillfälle till en bra träning. Tog mig an loop 2 och 3 med inställningen att DNF är in i det sista aldrig ett allternativ. Tyvärr hade vi lyckats klämma slangen vi stoppade i så det blev ett par stopp till, som tur var lyckades jag köra om Yvonne innan första stopp och fick då en handpump kastad till mig. Är jag nöjd, nej snarare förtvivlad.
Det var helt enkelt en satans otur men så är det ibland. Jag gav inte upp, jag kom sist i H40 men jag kom i mål. Det var det ganska många som inte gjorde. Jag ska analysera lite men haltade in under målportalen på tiden 3:22.33 med känslan att man kan ha kul ändå och att saker och ting blir vad man gör dom till!

//Y&A

onsdag 7 juni 2017

Den som gapar efter mycket...

Pigga ben och fin cykling i söndags.


I höstas någon gång frågade Stina om jag ville hänga med på Tjejvättern igen och det var ju kul sist så det ville jag såklart. Jag frågade i min tur Linda och hon var också på - kul! Enda kruxet var att Lida Loop går dagen efter. Två lopp på rad, nåja det ska väl gå. HTFU liksom👊

Efter att ha kört Billingeracet var jag inte lika kaxig längre och började inse att min kropp inte är byggd för att köra i tävlingstempo två dagar i rad. Det fick bli till att välja ett av loppen och då föll lotten på Lida Loop.

Som en bra "tävlingsträning" en vecka innan Lida, skulle vi köra x-cup på Vallåsen i helgen. Vi hade först inte riktigt bestämt oss för om vi skulle köra eller inte, jag är inte så jätteglad för att rejsa nerför ett dh-spår... kan ju sluta riktigt illa om det går fel. MEN tillslut sa vi ändå att vi sticker dit på söndag och kör, behöver ju inte gå all in, det är ju ändå riktigt bra träning. På lördag morgon avnjöt vi en långfrukost i lugn och ro när vi började se på sociala medier att folk var på plats på Vallåsen och laddade för race - WHAT?! Ingen chans att hinna dit innan start, så där gick det om stöpet. Vilken otroligt korkad miss.

Nu ligger även Lida Loop risigt till för min del, jag har åkt på en förkylning. I natt har jag haft en jäkla hosta och jag har inte sovit överhuvudtaget. Klockan 4 imorse fick jag inse att jag inte kunde gå till jobbet idag. Jag började rodda i vem som skulle kunna täcka upp för mig eftersom vi skulle på utflykt och min kollegan kan ju inte ta bussen till Helsingborg med 25st 6:åringar ensam... 5:30 var det tillslut ordnat och äntligen kunde jag faktiskt somna. Förhoppningsvis ska jag lyckas kurera mig till helgen, känns inte som den bästa uppladdningen inför ett lopp men det ordnar sig nog :)

//Y

torsdag 1 juni 2017

36min Backträning 424hm



Det blåser här nere i södern, igår såpass att jag började höra dom välkända höststormsknakningarna i huset. Det var storm som gällde och det pågick långt in på natten. Inte heller idag gick det att njuta av det för övrigt riktigt snygga vädret, sol och sköna temperaturer. Det gick däremot att gneta sig ut mot vinden till Berget för ett bra pass med backintervaller.

Igår kröp jag alltså som ni redan förstått ner i källaren för en helt vanlig tröskelträning på 3x15min. Inte det roligaste men det känns att det gör nytta, tyvärr har jag för sommaren flyttat över min p2m (effektmätare) till landsvägscykeln så inga roliga siffror blir det heller. Bara puls och höjd…


Idag var vi båda uppe på Berget och körde ungefär likadant, backintervaller först 3varv i en backe och sedan 3varv i en annan backe. På 36 minuter inklusive transport mellan backarna plockade jag 424 höjdmeter, inte dåligt för att vara här hos oss och utan att satsa på just det. Hela träningen idag landade på ynkliga 1tim 30min. Mer hinns inte alltid…

//Nilsson

måndag 29 maj 2017

Vallåsen - bantest



Till helgen är det dags för lopp nummer 3 i X-cup och den här gången går det på Vallåsen. Vintertid är Vallåsen en skidanläggning och sommartid en Bike park med ett 10-tal downhill-leder. Helgens x-cup race går således först uppför halva varvet för att sedan vika av nerför, bitvis i en av dh-lederna "Spruffs".

Vi har inte kört detta lopp tidigare och var nyfikna på banan så vi drog dit i söndags för att försöka hitta runt. När vi rullade in på parkeringen insåg vi att vi inte var ensamma där... efter lite efterforskning visade det sig att det var "Scandinavian Cup" i downhill. Vi gjorde en kvalificerad gissning på att vi iallafall inte bord vara i vägen när vi cyklade uppför backen och det stämde såklart. Vet inte exakt hur banan går uppför, vi tog två delvis olika vägar på de två varv vi körde. Stigningen var väldigt fin med både grusväg och fina stigar, lagom brant och bra möjligheter att köra om.
Väl uppe på toppen var det full aktivitet med laddade cyklister med nummerlappar och vi försökte hålla oss undan allt vad vi kunde. Även nerför tog vi lite olika spårval, körde bitvis några av de enklare lederna.

Hursomhelst fick vi ett lätt rull innan vi landade hemma för att kolla på lite mer avancerad cykling från Albstadt.

//Y

torsdag 25 maj 2017

Fånigt hjärnspöke och distans idag

Antar att många av er laddar för race till helgen, vi skippar Långa Lugnet men får väl jobba på att få till bra träning här i krokarna istället. Igår drog vi en repa i Kronoskogen. Först ville jag försöka övervinna den där stocken jag inte vågat rulla över. Vi cyklade dit och hur gick det? Tvärnit. Jag vågar fortfarande inte fastän alla andra bara kör rakt över den och inget farligt händer... den är inte ens speciellt hög. Idiotiskt hjärnspöke! Försökte flera gånger, men icke. Bestämde mig också för att köra den där branta backen som jag undvek på loppet och den gick hur bra som helst, inga problem. Skönt det iallafall :)



Idag jagade vi höjdmeter i distanstempo, tusen stycken närmare bestämt. Snirklade oss fram hit och dit på Berget med början i Arild, sen några vändor i skogen, upp till fyren och in i skogen igen. Vi hade som sagt inga krav på hastighet bara på att plocka höjdmeter, tre och en halv timme höll vi på och 55km blev sträckan.

Rullade hem via banvallen och här kommer ett litet tips till alla som cyklar på cykelbanor: vid möte med andra cyklister, cykla inte i bredd och snälla välj en sida av cykelbanan, helst höger! Allt annat är livsfarligt vid möte.

//Y

tisdag 23 maj 2017

4x8min tröskel hem från jobb


Idag tog jag cykeln till jobb. Finns inget bättre sätt att ta sig dit om man nu ändå måste. Min plan var att köra 4x8min tröskel på hemvägen, det var en bra och stadig motvind åt det hållet och dessutom är min astma för tillfället som bortblåst!

Den långa rakan är mjöhultsvägen, platt o fin.
Det funkade riktigt bra, körde mjöhultsvägen och den räckte fint till de två första. Den tredje klämde jag av påväg ut ur Jonstorp och avslutade i backarna, den fjärde lät jag bli att kontrollera då det övergår i en del nerförskörning o lite korsningar men jag öste på och kom hem med ett rullsnitt på dryga 32km/h och då hade jag 5min vila sakta rullande mellan varje intervall, motvind och först var jag och postade brev inne i stan. Ibland är man hyfsat bra helt enkelt, tyvärr inte tillräckligt ofta…



//Nilsson